Hoppa till sidans innehåll

En vandringsresa

2018-08-27 17:03
Läs om en vandringsresa längs Sörmlandsleden.
  • Uppdaterad: 2018-08-27 17:03

Foto Sune Svensson: Gruppen framför bussen i Nävekvarn. Ute på ön Skäret

Lördagen den 11 augusti återvände deltagarna i vandringsresan till Nyköping i Sörmland till Skövde. Efter en vecka med bara solsken och värme möttes vi av regn och åska sista delen av hemresan. Vi bodde på Blommenhof Hotell, som ligger i ett skogsområde men ändock inte långt från Nyköpings centrum. Vid middagen första kvällen berättade Morgan Andersson om Sörmlandsledens tillkomst och arbetet med denna.

Vi fick en härlig vecka med olika vandringar på Sörmlandsleden, de längsta 17 km och med möjlighet att välja kortare sträckor. Första dagens vandring startade utanför hotellet och slutade vid Svärta kyrka efter att vi passerat ”De sjungande stenarna”. Vi gjorde också besök vid Nävsjön och Nävekvarn (vid Bråviken), där vi vandrade tillsammans med Morgan Andersson och några andra guider som berättade om områdena. Vi gick över en lång bro till ön Skäret där vi gick en rundvandring. De som ville fick också möjlighet att bada. Därefter en god lunch hos ”Systrarna Brådhe´s Café”. På kvällen besöktes Nyköpings hamn för att beskåda svenska veteranbilar som ställdes ut. Den varmaste dagen (ca 30 grader) gjorde vi en utflykt först till Stendörrens naturreservat, där vi gick över en hängbro ut på ön Stora Krokholmen, och därefter fortsatte resan till ”Världens ände” Trosa. Sista dagens vandring slutade vid Hosjön i Malmköping, där de som ville kunde ta ett skönt bad. På hemresan besöktes Skoindustrimuseet i Kumla, där vår duktiga guide Lilian Edström berättade om skotillverkningens och Kumlas historia.

Måndag 6 augusti
Måndag morgon 6 augusti startade resan med att vår chaufför Jeanette åkte med 2 resenärer från Stenstorp till Skultorp, Arena Skövde, Stöpen och vidare till Horn, där resenärerna gick på undan för undan. Man kunde slappa och koppla av fram till stoppet vid Viby krog.
Förtruppen bestående av Sune, Christina och Chicko var framme strax efter halv ett, så Sune gick en sträcka och blev sedan upphämtad av Christina. De övriga anlände till Blommenhof hotell vid 14-tiden och fick där invänta sina rum. Deltagarna hade fri tid fram till klockan 19 och några hann med att shoppa på rean, andra var ute och gick längre eller kortare sträckor.
Vår lokala guide Morgan Andersson mötte upp till middagen och berättade om Sörmlandsledens tillkomst och arbetet med denna. Middagen bestod av en god svampsoppa med vitlök som förrätt och till varmrätt serverades kycklingfilé på grönsaksbädd med färskpotatis. Kaffet avnjöts sedan i salongen där grupperna satt och samtalade. Vi fick även information om morgondagens vandring till Svärta kyrka, där de sjungande stenarna finns.
Christina, Greta, Claes-Ove Gunnar och Marleen.
Tisdag 7 augusti
Idag startade veckans vandringar på Sörmlandsleden. Det är en 100 mil preparerad led. Den underhålls av frivilliga genom ideellt arbete.
Halva gruppen startade från hotellet. Resten av gruppen fick åka buss till sitt startställe. Hela sträckan från hotellet till Svärta kyrka är 17 km.
Vårt första stopp var vid Slärbo Hällristningar. Dessa upptäcktes 1984 och är unika. Ingen annanstans i världen har man hittat liknande tecken eller bilder. Totalt är det ca 700 bilder där. Efter detta återgick vi till leden och vårt första kaffestopp, där vi hade en vacker utsikt över Hovrasjön.
Vandringen gick vidare över stenar och trädrötter. Här och var, var det uppbökat av vildsvin. Rätt som det var, kom vi fram till platsen, där andra gruppen startade. Nu smakade matsäcken förträffligt. Vi satt uppradade på en trädstam i våra blåa tröjor.
Vi som åkte buss till Vittenberga startade med en rejäl uppförsbacke. I skogen märkte vi av den torra sommaren. Blåbärsriset var verkligen brunbränt på många ställen. Ljungen var brun och vitmossan var ordentligt vit. Alla i gruppen hjälptes åt, för att alla skulle nå målet.
Grupperna strålade samman vid de ”sjungande stenarna”, som är stenblock med psalmverser på. Där fanns även en stenlabyrint. Promenaden slutade sedan vid Svärta kyrka. På vägen hem fick vi se många vackra trähus i Nyköping, innan vi nådde hotellet.
Idag har det varit ett behagligt vandringsväder. Trötta och nöjda fortsatte en del av oss i hotellets pool och relaxavdelning.
Gunilla, Bosse, Anne-Marie L. och Lena
Onsdag 8 augusti
Efter en god och närande frukost även denna strålande sommardag samlades vi vid bussen kl 8.30. Vår lokalguide Morgan Andersson satte sig i bilen och körde före bussen till Nävsjön. Där mötte två ”etappskötare” på Sörmlandselden + Håkan som ”hade hand om fesken” i sjön upp. Tillsammans med dem fick vi en trevlig tur i gammal och ny tallskog. Vid en kolarkoja tog vi en liten medhavd fika och vi fick höra om den levande bygd som funnits där sen stenåldern. Ett bevis var den sten guiden hittat som använts till att skrapa skinn. Därefter gick vi upp till ett naturreservat och såg gamla vridna tallar men blev bortkörda av skrikande och irriterade fåglar.
Tillbaka till bussen och vidare till Nävekvarn där vi gick en rundslinga på ön Skäret. Därefter badade en del och några besåg Folkets Park från 1930-talet. Där fanns många blomsterurnor i gjutjärn, designade av Anna Petrus, som tillverkats på ortens bruk.
Innan vi åt hos Systrarna Brådhes hann vi med en utställning. På våningen ovanför restaurangen fanns ett antal träfigurer som mönstrat av från regalskeppet Vasa. Dessa kraftiga utsnidade figurer visade hur skeppslivet kunde te sig på 1600-talet. Även vackra foton från naturreservaten runt omkring fanns att skåda.
Under måltiden fick vi hjälpa personalen med diverse göromål… bl a säkra ett parasoll med livrem (undrar om byxorna satt uppe efter maten?)
Efter en tidigarelagd middag körde bussen oss till hamnen. Några tittade på gamla bilar och blev nostalgiska medan andra flanerade på stan. Lagom genomblåsta åkte vi nöjda hem och la oss.
Birgitta, Marita J., Henrik och Anne-Marie S.
Torsdag 9 augusti
Vaknade i natt av att åskan gick och ett mycket välbehövligt regn föll. En varm morgon, där vi hade lite sovmorgon.
Dagens program var besök vid Stendörrens naturreservat och därefter besök i Trosa.9.30 avgick vår buss mot den s k ”Utflyktsvägen” som går utmed kusten vid Bråviken till Stockholms södra skärgård. Kuperad och bergig terräng, mycket skog med inslag av åkermark. Vid 10-tiden kör vi in på grusvägar ner mot naturreservatet Stendörren. Två grålletraktorer tilldrog sig visst intresse från somliga. Här fanns ett mycket informativt naturrum med utställningar som beskrev området som består av 900 ha kust- och skärgårdslandskap som avsatts för sina naturvärden och för att göras tillgängligt för friluftsliv. Namnet Stendörren omnämns första gången i den danska farledsbeskrivningen ”Navigato Danica”, Valdemarsleden från 1200-talet. Det är den smalaste delen av sundet som avses: porten ut mot havet eller in i skyddad farled.
Här gjorde vi en vandring ut till Stora Krokholmen över en träbro och sedan en hängbro. Belöningen ute på ön blev vackra vyer över skärgården och en medhavd fika. Här är ett eldorado för båtfolket men även bilburna då man når långt ut genom att vandra. Mycket folk på klipporna.
Vid 12-tiden går bussen vidare mot Trosa. Vi går av bussen i hamnen och har fri tid till kl 16 att njuta av att vandra utmed Trosaån. Trosa fick stadsprivilegier 1610 av
Karl IX. Stadens första rådhus uppfördes 1711 och brändes av ryssarna 1719.
Trosa har 10 000 invånare och är i mångt och mycket en sommarstad. Vackra gamla trähus kantar ån och det är bara att slå sig ned på en ledig bänk och njuta av livet. Kanske vandra upp på berget Trosa Alpen med vacker utsikt över stad och skärgård. På många ställen fanns tavlor uppsatta med information om stadens historia.
Återresan gick över Vagnhärad för att sedan vända söderut stora vägen E4 och vi får åter tacka Gunnel och Sune Svensson för åter en fint upplagd dag.
Hans, Gunnel, Bengt och Marita N.
Fredag 10 augusti
I dag startade vi redan kl 8.00 med att släppa av långvandrarna (17 km) mellan Ånhammar och Brotorp. De som skulle 6 km gick av bussen i Navesta medan de som gick 1 mil fick startpunkt Hagtorp.
Vandring 17 km. Då det kom rejäla regnskurar tidigt på morgonen var det halt på stenar och rötter. Vandringen gick lite upp och ner, med stora områden av vitmossa/renlav. Förbi Lövsjön och Ösjön, där det var en fin utsikt. Vi fortsatte vidare mot Bågberget, som är stenbro formad av naturen. Där stannade vi för första fikan. Därefter gick vandringen vidare över ett kalhygge, där gassade solen rejält. Vi gick på många spänger som var väldigt hala, vilket resulterade i att vissa hamnade i mossan. Vid Västersjön hittade vi en skuggig plats, perfekt för fika nummer två. Därefter vandrade vi vidare och passerade Helvetets Port innan vi hamnade i Malmköping.
Vandring 6 km. Vandringen började genom vacker skog där solen lyste mellan träden. Vi gick uppför en brant backe och kom upp på en rullstensås med stora klippblock. Där intog vi vårt fika. Där vi gick har det tidigare varit militärt område. Så småningom kom vi till Malmköpings naturreservat där vi såg tjocka, höga tallar, nästan som i en pelarsal. På en björk såg vi en stor björkvil, som är en utväxt på stammen som orsakas bl a av cellförändringar, detta är populärt att göra skålar och kåsor av.
Samtliga vandrares slutmål var Hosjöbadet där bad i sjön och mat väntade. Filmen Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann är inspelad i Malmköping.
Nyköpings Hus. Margareta och Lars-Åke valde att se utställningen i Kungstornet på Nyköping Hus som beskrev olika tidsperioder av vår historia. Nyköping brann 1665, hela stan brann ner utom Stenhusen. Utanför slottet låg svandammen med odlade, stora, röda och vita näckrosor. Nyköpings Hus byggdes på 1100-talet, som försvarstorn för att skydda handelsplatsen. På 1200-talet blev tornet utbyggt till Borg. Det fanns ingen huvudstad på den tiden utan hovet flyttade runt bl a till Nyköping.
År 1317 bjöd Kung Birger sina bröder Erik och Valdemar till vad de trodde skulle bli ett lugnt julfirande. Birger hade andra planer. Det slutade med ond bråd död i en fängelsehåla för bröderna. Detta kallas Nyköpings Gästabud.
År 1396 sammankallade drottning Margareta till Nyköpings recess. Där beslutades om att Sverige-Norge-Danmark skulle bilda Union med gemensam regent, Kalmar Unionen. År 1520 intog danske Kung Kristian II Nyköpings Hus. Året efter blev Gustav Vasa kung och fördrev danskarna. Kring 1500-talets slut var Nyköpings Hus mest storslagna tid. Karl (Gustav Vasas son) byggde om Nyköpings Hus till ett praktfullt renässansslott, vilket tog 30 år, stod klart 1604.
På 1850-talet hittades en nyckel i Nyköpingsån. Kan det vara den nyckel som sägs att Kung Birger kastade i ån vid Nyköpings Gästabud?
Ulla-Britt, Ingmarie, Margareta och Lars-Åke
Lördag 11 augusti
Sista dagen startade vi med en sen frukost kl. 7.30. Sedan var det bara att packa ihop pinalerna för avfärd mot ett planerat stopp i Kumla. Vi hade fri tid för att fika och äta.
En del har sett en fin staty ”LJUSSKÅP” gjord i svart diabas av Pål Svensson.
Skomuseet i Kumla har till uppgift att samla och bevara det som rör svensk skoindustri.
Med åren har det blivit drygt 7000 poster med svensktillverkade skor, verktyg och
maskiner för skotillverkning. Museet har även böcker och tidskrifter rörande skoindustri, skomode och tillverkningsprocessen. I samlingarna ingår många fina skospännen.
I avdelning kuriosa kan nämnas en pappask i storlek som en tablettask, med Kalle Anka i sjömanskostym på framsidan. På askens sidor står ”Gå i Oscaria skor” skor för hela familjen”. I asken sitter en plastremsa fäst, när man drar med tumnageln på plastremsan säger Kalle Anka ”OSCARIA SKOR” Asken tillverkades på företaget Kumla Kartong. Källa: Skomuseets hemsida.
Skomakeri före 1830 gick ut på att kunden beställde sina skor hos en skomakare.
Anders Andersson började tillverka skor utan att ta upp beställningar. Han tillverkade hela partier och startade då ett nytt sätt att sälja skor utan beställning och med nytt sätt för distribution. Detta ledde till att flera skotillverkare började arbeta på liknande sätt.
Runt 1895 kom fler maskiner till skoindustrin och som mest var 70 tillverkare igång samtidigt i Kumla. Järnvägen dras förbi Kumla och gav fart åt skotillverkningen.

Hittills var båda skorna raka. Men vid 1900-talets början, ändrades skorna till mer
fotriktiga höger och vänsterskor. Skoindustrin är mycket beroende av mänsklig arbetskraft och kan bara ta hjälp av maskiner till vissa moment. Tenhammare är ett verktyg för att med pligg fästa ihop ovandelen med skosulan.
Bland annat Spanien och Portugal kom att konkurrera ut den svenska skoindustrin
och i dag finns bara rester kvar som Kavats kontor, medan tillverkningen sker i ett
land med lägre löner. Skomuseet startade 1986 och 1989 skedde en nystart av den
fabrik som inrymmer museet. Mycket material och maskiner fanns kvar och skapade
underlag för att kunna tillverka skor och samtidigt visa museibesökarna hur det gick
till. De skor som tillverkas i museets försorg säljs direkt i fabrikens bottenvåning. Det tar ca två dagar att tillverka en sko med de olika momenten och torktider.
Ökenkängor är en nostalgisko som tillverkas som retro-sko. Tillskärare var specialister med mycket hög status, de kom ofta finklädda till arbetsplatsen, och hade eget cykelställ utanför fabriken. Det gick åt 5-6 knivar för att stansa ut de olika delarna till en sko. Det var mycket viktigt att skinnen utnyttjades till så många delar som möjligt och dessutom utskurna på rätt håll för skon skulle bli så bra som möjligt. Skinn från nötkreatur användes så kallad råhud, den gick dessutom att skikta för att få ut mer av huden.
Det blev tillåtet att lägga på ett tunt lager plast på den skiktade huden och ändå kalla den för äkta läder. På nåtlingsavdelningen syddes ovanlädrets delar ihop med speciella symaskiner. På bottningsavdelningen sattes ovanläder och sula ihop och slipades tills en jämn och slät sida på sulan. Oscaria hade många mindre fabriksenheter där arbetskraften fanns. Den som designade skomodellerna kallades för MODELLÖR och var en viktig del i verksamheten. Skoläster var mallar gjorda i trä med speciellt fäste för att kunna spänna ovanlädret till rätt form. Verktyget för att sträcka ovandelen kallas för GRODA.
Efter besöket är vi i händerna på vår eminenta chaufför.
Irene, Chatarina, Anders och Per-Olof

Mvh/ 

Gunnel Svensson

 

Skribent: Anton Vallgren
Epost: This is a mailto link
Svenska Gång & Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 28 Göteborg
Telefon: 031-726 61 10
E-post: This is a mailto link

Svenska Gång- och Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 28 Göteborg
031 - 726 61 10
E-post

Webbshop-röd-bakgrund 

 

 

 

RB_puff_250

 


medlemi_04

 

 

 

 

 

 

 



Postadress:
Svenska Gång & Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 28 Göteborg

Kontakt:
Tel: 031-7266110
E-post: This is a mailto link

Se all info